Solas Sønn og Månens Datter

Sanning eller fiktion?

Per Inge Nilsen's projektarbete
Datorteket

Datorteket i Trollhättan
Våren 1998


Varför?

Under åren 1992-93 fick det såkallade Kjervikmordet rätt så stor publicitet i Norge, beroende på Kjell Kristensen's roman, och den påföljande tv-serien. Det är en blandning av kärleksroman och historisk roman, som beskriver den sista offentliga avrättningen i norra Norge. Den fick direkt kritik för att den framställde samernas shamanism som verklighet. Det medförde debatter i tidningar, radio och tv, och Kjell Kristensen blev kritiserad för att helt utan underlag framställa samernas noidader (trolldomskunniga) som en realitet. Om en skriver en historiskt korrekt roman, finns det inte utrymme för sådant trams var motargumenten. Genom min släktforskning kände jag till grunderna i historien, men jag så helt andra fel i romanen, och blev rätt så uppretad av böckernas omslagsblad, som innehöll påstående att Kjell Kristensen's historia er sanning, baserad på dokument och sägen från Troms. Min fråga är: Har Kjell Kristensen i sitt försök på att beskriva en nära på 300 år gammal händelse varit trogen till dom historiska fakta som är kända, eller är böckerna i stort sätt baserad på fantasi, dock med vissa historiska förankringar?

Innehåll

Hur går vi fram
Forskningsläge
Källpresentation
Hur gick det till
Diskussion
Noter
Litteraturförteckning

Hur går vi fram?

Det enda sättet måste vara att läsa tillgängligt källmaterial från den aktuella tiden, och därefter jämföra detta med romanen.
Forskningsläge

Som jag har nämnd tidigare er romanens koppling till mystik/övertro väl belyst och debatterad, men enligt vad jag känner till har inte romanens historiska riktighet varit behandlat tidigare.
Källpresentation

De källor jag har tillgängliga är kopierade utdrag från böcker som omhandlar Malangen och det befolkning i den aktuella tidsperioden, folkräkningen for året 1702, och en del annat material. Fullständig källbeskrivning finns i litteraturförtäckningen.
Hur gick det till

Bok 1 - kapitel 1:
Boken inleds med att vi presenteras för lapparna Niilas och hans farbror Ailo Kurrak. Det framgår här att Ailo Kurrak är noiade, och vi får veta att björnen är en viktig beståndsdel av lapparnas kultur/gudatro. Huruvida Niilas och Ailo Kurrak är värkliga personer har inte varit möjligt att få fram. Det vi vet är att det på sektston- sjuttonhundratalet på samma sätt som i senare tider var normalt att dom nordsvenska lapparna hade sina sommarbostäder i dom nordnorska fjorderna1).
Bok 1 - kapitel 2.
Kapitlet inleds med att Ole Knudsen med sin familj kommer till Malangen från Röros, där Ole har jobbat i "Nye Storwartz-gruvan". Dom gamla sägnerna säger också att Ole kom från Dovre eller Rörostrakterna, men det finns inget som specificerar att han kom just från Röros, eller vad han jobbade med.2) Enligt boken flyttade Ole Knudsen norrut i 1721, då ett dekret från Kungen i København gav dom som ville flytta norrut stora fördelar. I verkligheten var Ole Knudsen i Aursfjord (gårdens namn) redan i 1662.3) Det är inte troligt att barnens mor. Karen Andersdatter, kom flyttande tillsammans med Ole. Detta begrundar jag med att dom fick sitt första barn, Knud i 1697.4) I så fall gick det över 35 år innan dom började få barn, därefter fick dom 10 barn i loppet av dom nästa 15 åren, vilket ger oss en summa på 50 år, vilket är omöjligt. Vidare beskrivs att dom reste norrut i en jekt (en nordnorsk båttyp). Det stämmer inte överens med dom gamla sägnerna, som berättar att Ole Knudsen och hans bror på sin väg norrut kom till Morskogen, där dom plundrade ett rövarhem, och tog med sig en flicka som rövarna hade boende hos sig.5) Min egen teori är att Ole kom till Aursfjord med en fru, om hon kom från rövarhemmet eller inte skall vara osagd. Detta äktenskapet blev barnlöst, och Ole blev änkeman i början på 1690-talet. Därefter gifte han sig med Karen Andersdatter, och började få barn.
Bok 1 - kapitel 3
Här beskrivs det när Ole och hans familj röjer skog och bygger hus. Kapitlet avslutas med att Ole Knudsen säger: "Vi er de første som går på to her inne". Sanningen är att första gången Aursfjord inte nämns i "lensreknskapene" 1610. I 1614 beskrivs gården, men den ligger då öde. Någon har med andra ord börjat röja gården mellan 1610 och 1614. I 1621 heter "oppsitteren" på gården Annders Hellisen "lapp". Fram till 1672, när Ole Knudsen kommer till Aursfjord, finns det totalt 5 olika personer som har bott där.6) Ole Knudsen kom med andra ord inte till någon obebyggd fjord, där ingen människa hade satt sin fot före honom.
Bok 1 - kapitel 4
Här beskrivs lapparnas björnjakt, och om en viss påtryckning från siidan gäldande att Niilas skall gifta sig med Kaisa Barro. Kapitlet lämnas utan kommentar.
Bok 1 - kapitel 5
I detta kapitlet beskrivs en konflikt mellan Ole Knudsen och lapparna beträffande rätten till att fånga säl i Aursfjorden. Denna konfliktformen, mellan fastboende och nomader, är allmänt känt och lämnas utan kommentarer.
Bok 1 - kapitel 6
I kapitlets första del beskrivs ett möte mellan Ole Knudsen och "mästermannen", Ole Jonsson. Här möter vi också Ole Jonssons fru, som kallas Mira. Ole Jonssons fru hette inte Mira, däremot hette hon Berit, och hon kallades Jut-Berit.7) Detta troligen för att hon kom från Jylland i Danmark. Boken beskriver att Ole Knudsen kommer i konflikt med Ole Jonsson, då den sistnämnda vill bygga hus på dom markerna som Ole Knudsen har arrenderat. Mästermannen säger då: "En dag vil noen som står deg mye nærmere enn dette treet få smake øksa mi". Då Ole Jonsson var bödel var det en del av hans lön, att staten höll honom med en gård. Han hade sin gård på det ställe som sedan har blivit hetande Mestervik i Malangen. Det fanns inget skäl för honom att börja röja sig en bostad i någon annans marker. Däremot säger dom gamla sägnerna att han ville köpa eller hyra en bit skog i Aursfjord, troligen för att det fanns större och kraftigare virke i Aursfjord. När Ole Knudsen vägrade, skall Ole Jonsson sagt att det kan nog hända att någon av dina närmsta får smaka min yksa.8) Senare i kapitlet beskrivs hur Ole Knudsens barn, Birte och Benjamin, utvecklar ett vänskap med lapparna Niilas och Ailo Kurrak.
Bok 1 - kapitel 7
Här beskrivs hur Birte och Benjamin umgås med lapparna, och hur dom får smyga med detta, för att deras förälder inte skall märka det. Jag anser att detta ligger inom den konstnärliga ramen, även för en roman som åberopar sig att vara sann.
Bok 1 - kapitel 8
Som föregående kapitel.
Bok 1 - kapitel 9
Kjell Kristensen beskriver här att prost Henning Junghans och missionären Thomas von Westen kommer till Aursfjord för att "visitera" lapparna. Thomas von Westen gjorde två kända resor till Nordnorge. Den första i 1716, och den andra omkring 1719-20. Under hans andra vistelse var prosten i Tromsø, Ole Audunsen, död. Vid sin återkomst till Trondheim, där han var lektor vid katedralskolan, försökte han påverka viktiga personer i konsistoralkollegietd, för att få inflytande på vem som skulle ärsatta Ole Audunsen. Han lyckades, och den tidigare prästen i Kvæfjord, Henning Junghans blev ny prost i Tromsø. Men inte före Thomas von Westen hade avslutad sina resor i Nordnorge.9)
Bok 1 - kapitel 10
Här beskrivs hur prästerna uppsöker lapparna, och missionerar med hot om helvetes förtapelse etc. Det beskrivs också hur dom tar med sig, och senare brinner noiadens runebommee. Detta anser jag är en trovärdig beskrivning av dåtidens missionsform.
Bok 1 - kapitel 11
En berättelse om hur Birte stjäler runebommans ornament, och ger dom tillbaka till Ailo Kurrak. Det beskrivs hur en romans mellan Birte och Niilas utvecklar sig. Inga fakta i detta kapitel.
Bok 1 - kapitel 12
Kapitlet börjar med att Thomas von Westen och prost Junghans är på väg tillbaka till Tromsø, efter vistelsen i Aursfjord. Det stämmer att von Westen var på en resa i Malangen, men om han besökte Aursfjord, var det inte ett enda huvudmål på det sätt som beskrivs i boken.10)
Bok 1 - kapitel 13
Här kommer en historia som beskriver hur Ole Knudsen kommer på mästermannen, när denna tjuvhogger virke i Ole's skog. Vid en olyckshändelse ramlar ett träd över Ole Knudsen. Mästermannen försvinner, Birte hittar sin far som säger: "Blodhund...yxan som dräper" - sen dör Ole Knudsen. Ole Knudsen hittar vi senast i Matrikkel-eksam protokollet av 1723. Det enda källorna uppger efter detta, är att han dog före 1730. Ole var med andra ord minst 86 år när han dog. Det mästa tyder väl på att han dog av ålderdom, inte av att flänga omkring i skogen. Å andra sidan blev han pappa vid 76 års ålder.11)
Bok 1 - Kapitel 14
Här berättas det om Ole Knudsen's begravning. Vi möter Jens Olsen och hans familj, prost Junghans har en uppgörelse med handelsman Knud Olsen och Mattias Knudsen, en yngre bror av Ole Knudsen dyker upp. Utifrån Birte och Benjamins ålder måste denna delen utspela sig på slutet av 1720-talet. Det är riktigt att det fanns en handelsman Knud Olsen I Tromsø som också serverade brännvin. Han var son av den förra prosten, Ole Audunsen. När hans far dog, och Henning Junghans kom i hans ställe, flyttade han sin handel över till Tromsdalen. Detta var omkring 1720, och om Birte och Benjamin upplevde den beskrivna episoden var Birte långt från giftasmogen ålder.12) Dom gamla sägnerna berättar riktigt nog att Ole Knudsen Kom norrut tillsammans med en bror13), men i folkräkningen 1702 finns det ingen Mattias Knudsen i Tromsø fogderi14). Denna Mattias Knudsen dyker ständigt upp i fortsättningen av romanen, och då alltid med sin fru Lustig-Gertrud och deras barn. Det är väl inte sansynligt att dom ständigt är på besök om dom inte bor i närleken.
Bok 1 - kapitel 15
Här är det gravöl, och Ole Knudsen's äldsta son, Knud, är den nya arrendatorn av Aursfjord. I verkligheten satt Ole Knudsen's fru, Karen Andersdatter, med hela gården fram till omkring 1740, då den styckades, och sonen Anders övertog ena hälften15.
Bok 1 - kapitel 16
Här börjar Birte's familj utöva press på Birte. Dom vil att hon skal gifta sig med Jens Olsen. Lämnas utan kommentar.
Bok 1 - kapitel 17
Som förra kapitel.
Bok 1 - kapitel 18
Nu ligger Birte's mor sjuk, och dom och dom ser sig tvungna att tillkalla prosten. Han har samtal med den sjuka under en hel dag (fram till på eftermiddagen), därpå samtalar han med Birte. Han tycker som hennes familj, att hon skall gifta sig med Jens Olsen. Jag kan inte dokumentera detta på något sätt, men finner det endog osannsynligt att prosten gjorde sådana resor till sjuka människor, hur nära döden dom än måtte vara. Från Tromsø till Aursfjord är det minst en halv dags båtresa. En sådan resa med långa tröstande samtal med den sjuka tar mellan två och tre dagar, och då blir det inte mycket tid kvar att vara präst i kyrkan.
Bok 1 - kapitel 19
Det är nu året 1731, och vi får beskrivningen av när Birte gifter sig med Jens Olsen. Det beskrivs hur tacksam prost Junghans är för att han äntligen har fått Knud Olsen's brännvinshandel bort från kyrkans omgivningar. Som jag skrev i kapitel 14 flyttade Knud Olsen sin handel till Tromsdalen redan i början av 1720-talet. Med andra ord för ungefär 10 är sedan. Jag har hörd om att människor är långsinta, men långtacksamma?
Bok 1 - kapitel 20-21
Birte och Jens är nu gifta, och det beskrivs att Birte inte har några känslor för mannen. Lämnas utan kommentarer.
Bok 1 - kapitel 22-24
Benjamin och lapparna, Benjamin lämnar en halsduk (från Niilas) till Birte, Niilas gifter sig med Kaisa Barro. Inga nya moment tillkommer, men som jag har sagt tidigare är vi i Birte's förhållande till Niilas helt och hållet på fantasiplanet.
Bok 1 - kapitel 25
Jens skall på fiske, det blåser upp till storm, och den nu gravide Birte måste ut i isvatnet för att bärga båten. Berättelsen är fantasi, men att Jens var gårdbrukare och fiskare var den normala sättet att leva på.
Bok 1 - kapitel 26
Jens är på fiske, och Birte föder ett dödfött barn. Här börjar jag jämföra med Nils A. Yttreberg's rekonstruktion av saken. Den är skapad med hjälp av dom gamla tingsprotokollen, och bör vara tillförlitlig. Det stämmer att dom fick ett dödfödd barn16.
Bok 1 - kapitel 27
Jens kommer hem, och grälet mellan makarna fortsätter. Det slutar med att Birte rymmer. Kapitlet är i överensstämmelse med historien.
Bok 1 - kapitel 28
I kapitlets början plockar Birte och hennes familj (hon rymde dit) hjortron. Sen beskrivs höstslaktet. Enligt historien var Birte hos sin familj under vintern 1732/33, och då plockade dom knappast bär17. Benjamin kommer i konflikt med husbonden, Knud. I verkligheten dog Knud redan år 172918.
Bok 1 - kapitel 29
Det beskrivs att dåtidens samhälle inte accepterade att en kvinna flyttade från sin man, och att Birte av övrigheten mer eller mindre tvingas tillbaka till Kjervika och Jens. Birte tvingar dock igenom att hennes bror, Benjamin, följer med som ett stöd för henne. Detta är i tråd med dom historiskt kända fakta.
Bok 1- kapitel 30
Efter ett gräl dödar Birte och Benjamin Jens. I dom senare rättegångarna fanns det flera varianter på just hur mordet gick till, så frånsett att Benjamin var i stugan, inte i skogen, när grälet började lämnas ingen kommentarer19.
Bok 1 - kapitel 31
Jens begravs, och Birte flyttar hem till Aursfjord. OK.
Bok 2 - kapitel 1
Det beskrivs hur fadern till Jens, Ole Kjeldsen, inte får lugn. Han tycker det är något skumt med Birte och Benjamins historia om hur Jens gav Birte stryk, eldade på huset och försvann till skogs. Hur Ole Kjeldsen mådde är svårt att imötesgå nästan 300 år senare, och enligt vad jag känner till är det inte dokumenterad någon stans.
Bok 2 - kapitel 2
Birte och Benjamin är hemma i Aursfjord. Moderen frågar hur Benjamin har fått så många ärr på händerna och i ansiktet. Det sägs att det berodde på att han hade slagits med Jens, men dom ljuger det bort med att han har ramlad. I tingsprotokollerna framgår det att Benjamin inte slogs mot Jens, han kom ut efter att Birte hade skadat Jens20).
Bok 2 - kapitel 3
En förtvivlad Ole Kjeldsen sitter hemma ock petar i maten. Fullmånen är på väg upp. Ole reser sig, och ser något nere på stranden, där det är långebb. Han ser något på stranden, går ned medan kvällsolen färger himmeln röd, och där hittar han Jens. Det stämmer att Ole och sonen Erik (som inte nämns i boken) hittade Jens, som Benjamin hade sänkt i sjön efter mordet21. Jag måste också bemärka scenariot med fullmåne och kvällsol. I Tromsøområdet är det fortfarande midnattsol under den aktuella tiden i Juli.
Bok 2 - kapitel 3
Birte och Benjamin får veta att dom har hittat Jens. Dom rymmer till fjälls. och gömmer sig i en grotta. Om vi bortser från att Ailo Kurrak leder dom till grottan, anser jag att beskrivelsen är acceptabel.
Bok 2 - kapitel 6
Syskonparet är i kontakt med sin familj på Aursfjordgården. Dom kommer överens om att förådshuset skall stå öppet, så dom kan hämta mat. Stämmer med verkligheten.
Bok 2 - kapitel 7-11
Det berättas att Benjamin har gjort en mängd skedar, skålar och liknande för att betala för maten. Den egentligen döda Knut säljer grejerna, länsmannen får veta det, och förhör familjen. Knut säger att han har hittad grejerna. Länsmanen är arg, men kan inget göra och lämnar gården. Jag vet inte något som kan dokumentera detta.
Bok 2 - kapitel 12
Birte och Benjamin kommer till gården. Dom grälar med Knut. Alette, Knuts fru frågar om Knut kommer in, minsta barnet måste ha mat, och dom kan inte låta ungarna ligga ensamma. Inte bara dog Knut 1729, han och Alette fick inga barn22.
Bok 2 - kapitel 13
Dom kommer fram till att Benjamin går till länsmannen, och förklarar att han inte var med på att mörda Jens, endast att dölja förbrytelsen. OK beskrivning.
Bok 2 - kapitel 14
Benjamin är hos länsmannen. Han ljuger att Birte befinner sig någon stans i storskogen i Indre-troms. Länsmannen anser att det är lönlöst att leta i så stora områden. I verkligheten berättade Benjamin vart Birte var, och hon greps efter order av fogden23.
Bok 2 - kapitel 15
Birte sitter i grottan. Hon kortar tiden ved att repetera psalmvärs, ramsor och rim. Som exempel säger hon högt för sig själv dom olika månadsramsorna från Olaus Magnus. Dessa ramsorna äro skapade förr ett varmare klimat än 70 grader norr, och jag betvivlar att Malangens befolkning, som på den tiden inte var läskunniga, kände till Olaus Magnus.
Bok 2 - kapitel 16-17
En fjällvandrare ser röken från grottan, fattar att det är Birte, och varslar länsmannen. Birte grips, och blir förd till länsmannsgården. Se kapitel 14.
Bok 2 - kapitel 18
Beskrivning av förhör av Birte på fogdegården. Inga stora avvik i detta kapitel.
Bok 2 - kapitel 19-22
Syskonparet blir förd till Greipstad, länsmannsgården på Greipstad, där blir Birte inlåst, medan Benjamin går fritt omkring, och planerar hur han skall befria Birte, så att dom kan rymma. Enligt källorna stämmer det att dom blev förd till Greipstad, men det var ingen länsmannsgård, däremot var det skrivargården. Enligt källorna blev dom båda satt under arrest24.
Bok 2 - kapitel 23
Benjamin har skapad en tränyckel, han släpper ut Birte, dom snor en båt och rymmer till Isak och Reidun på Fuglnäset, dom är i släkt med brorens Knud's fru. Dom får mat och husrum över dagen, men Isak som säger att han måste ut och fiska, anger dom, och dom blir tillfångatagna av fogdens män. Vare sig Isak eller Fuglnäset finns i Tromsø fogderi25. Enligt dom källorna som jag anser är tillförlitliga rymde dom till sin bror Ole som bodde i Sultenvik. Där stannade dom några dagar i en gammal "gamme (vete f vad det heter på svenska - ett jordhus)" som Ole hade. Efter några dagar blev dom upphittade, och arresterade på nytt.26.
Bok 2 - kapitel 24-28
Här beskrivs tiden i fångenskap, förhören, sen rättegångarna, och domen där Benjamin blir frikänd (han får betala böter för sin medverkan i att dölja mordet), och Birte döms till döden. Beskrivningen följer rättsprotokollen, frånsett att förhören under hösttinget 1733 inte finns med27.
Bok 2 - kapitel 29
Birte och Benjamin sitter fortfarande i sitt fängelse, i väntan på att domen skal stadfästas. Det är järngaller i fönstret, men ingen hat tänkt på att fönsterramen bara har trädnaglar, fångarna rymmer. Jag anser att kapitlet följer sanningen väl.
Bok 2 - kapitel 30-40
Fångarna rymmer till Sverige, där dom bor tillsammans med lapparna. Många beskrivningar om hur vintern artar sig. Länsman Ole Larsen och hans män kommer, det blir skottlossning, Benjamin skadas, och dom blir tillfångatagna. Det stämmer att dom rymde till Sverige troligen tillsammans med dom svenska lapparna, som på den årstiden flyttade tillbaka till fjällen, från sommaruppehållet i dom norska fjordarna. Dom norska samarbetade, och dom blev tagit i förvar av dom svenska myndigheterna. Efter en lång diplomatisk process som gick helt upp till norska kungen, därifrån genom diplomatiska vägar till svenska kungen, blev dom överlämnade till dom norska myndigheterna, och dom blev transporterade tillbaks till Norge28.
Bok 2 kapitel 41
Enligt boken fick dom vänta tills våren innan stiftsskrivare Hvid kunde komma från Bodö, och den slutgiltiga domen kunde avsägas. I verkligheten väntade dom inte bara över vintern, dom fick av okänd orsak vänta i tre år, innan deras sak kom opp på ny29. Det beskrivs på ett bra sätt hur det kommer fram att dom båda var med på mordet, och att båda två döms till döden vid halshuggning.
Bok 2 kapitel 41-45
Här beskrivs hur det är uår och råder stor hunger i socknet, medan fångarna väntar på sitt straff. Det blir uppror, då folk anser att fångarna får mera mat, och lever ett bättre liv, än vad allmogen gör. Det finns ingen förankring i verkligheten, och jag anser att också denna delen av boken är ren fantasi.
Bok 2 - kapitel 46
Här beskrivs avrättningen. Det finns ingen beskrivning av hur avrättningen gick till, så jag tycker författaren ger en bra beskrivning av hur det kan ha gått till.
Diskussion

Enligt min jämförelse mellan Kjell Kristensen's roman, är det stor skillnad mellan källmaterialet och författarens historia. I boken finns det många andra figurer som dyker upp med jämna mellanrum, eks. Stabbursmusa, Kjøttside-Mikkel och Ravnepeder. Om historiens grundramar låg innanför dom kända fakta, tycker jag det vore acceptabelt att författaren fyllde upp med sådana fantasifigurer, för att ge en livfull roman av dom historiska fakta. I nuläget, med alla faktafel som finns i böckerna, anser jag att det hela är en fantasiberättelse, dock med vissa drag av sanning i historiens grundramar. Min slutsats blir som följer: Kjell Kristensen är Nord-Norges svar på Herman Lindqvist!
Noter

1. Tromsø genom 10000 år, band 2, sidorna 35-36.
2. Malangen bygdebok, sidan 461.
3. ibid.
4. Slekter i Malangen, kapitel-Slekten Ole Knudsen, Ursfjordgård.
5. ibid.
6. Samma som 2.
7. Malangen bygdebok, sidan 214.
8. ibid.
9. Tromsö genom 10000 år, band 1, sidan 333.
10. Samma som 7.
11. Malangen bygdebok, sidan 461-462.
12. Samma som 9.
13. Samma som 4.
14. Tromsøboka 1981, sidorna 35-45.
15. Malangen bygdebok, sidan 462.
16. Balsfjorden og Malangens historie, sidan 353-361.
17. ibid.
18. Samma som 4.
19. Samma som 16.
20. ibid
21. ibid.
22. Samma som 4.
23. Samma som 16.
24. ibid.
25. Samma som 14.
26. Samma som 16.
27. ibid.
28. ibid.
29. ibid.

Litteraturförteckning

Andresen, Astri
TROMSØ gjennom 10 000 år - Handelsfolk og fiskerbønder. Band 1.
Tromsø kommune 1994

Sandmo, Anne-Karine / Bertelsen, Reidar / Høgsæt
TROMSØ gjennom 10 000 år - Fra boplass ~til by. Band 2.
Tromsø kommune 1994

Eilertsen, Roar
TROMSØ-BOKA 1981, årbok for Tromsø
Roar Eilertsen - Tromsø 1981

Ladnes, B
Slekter i Malangen
Mestervik - eget förlag 1949

Kristensen, Kjell
Solas Sønn og Månens datter - I gode og onde dager (band 1)
Tiden Norsk Forlag A/S, Oslo 1992

Kristensen, Kjell
Solas Sønn og Månens Datter - I dødsskyggens dal (band 2)
Tiden Norsk Forlag A/S, Oslo 1993

Ytreberg, N. A.
Malangen bygdebok
F. Bruns bokhandels forlag, 1943.